...var min kära dotters kommentar efter några mil på cykeln. Men detta är unikt. Jag är ute på cykeltur med Rebecca. Hon som är en riktig asfaltsblomma. Imorse spöregnade det så jag trodde faktiskt att hon skulle banga men det gjorde hon inte. Som så många gånger blev inget som det var tänkt. Planen var att ta tåget till Kristianstad och cykla via Åhus, Rigeläge, Kivik, Stenshuvud och Simrishamn på Österlen. Vi missade tåget och det var en hel timme till nästa. Då bestämde vi att cykla söderut istället. Funderade lite på båten till Ven men det var 2 timmar tills den gick från Råå så vi cyklade vidare till Landskrona, Häljarp och stranden i Barsebäck där vi stannade för att fika. Åskan började mullra och himlen blev mörk en bit bort. Jag tyckte vi kunde tälta där men hon tyckte inte stranden var fin och åskan var ju läskig såklart. Det kan jag förstå. Så vi cyklade tillbaks norrut igen, förbi Landskrona och till Borstahusen. Då hade vi cyklat 5,1 mil, såklart att det kändes...men åskan och den mörka himlen hade visst följt med oss. Men vi hann precis få upp tältet innan de första regndropparna kom. Och kvällen blev fin på stranden vid Borstahusen.
No comments:
Post a Comment