Ticklish mountain

Det är höst men det gör inget för jag gillar ju hösten. Var och simmade idag på Söder. Imorgon skall jag nog klättra på klubben. Fast jag har lite ont i axeln så jag får nog ta det försiktigt. Längtar tills jag får vara ledig nästa månad och förhoppningsvis komma ut och klättra!

Trail of Tears - Jason Ringenberg

Vädrets makter...

var inte på min sida igår. Jag vaknade tidigt av åskan som var så nära att jag trodde hela huset skulle pulvriseras...och massor av regn sen klarnade det upp lite och sen blev det mörkt igen och åskan kom tillbaks. Så höll det på mest hela dagen. Planen var att sticka ut och klättra men det fick bli inomhus på klubben, det var iallafall bättre än att inte klättra alls. På kvällen var jag med Nina, vi käkade indiskt och drack vin sen tog jag bussen hem strax efter tolv. Idag var jag och tittade på tävlingen på klubben och se idag var det fint väder, varför är det så när man inte har någon att klättra med?

Saknad

Ibland tittar jag ut genom fönstret och hoppas att du skall komma gående nere i parken.

Ensam.

Jag behöver en kram.

Heroin - Dogs'DAmour

En helt vanlig tisdag...

Rawfood - Blev så glad när jag hittade jordgubbar på Özen.

Idag efter jobbet träffade jag min bror sen tränade vi på sjukhuset och efter det gick jag och handlade. På väg hem sen skall jag precis gena över kyrkogården men ser att en man ligger på gatan och en kille står jämte och pratar i mobiltelefon. Så jag kollar om de behöver hjälp. Han försöker ringa polisen men de verkar inte ha tid. Det visar sig att han är kraftigt etylpåverkad (som vi brukar skriva i journalerna, det betyder egentligen pissnitad) och vi hjälps åt att få honom upp, han kan stödja lite på benen men till slut rasar han ihop hela tiden och byxorna trillar av med kateter och allt. Detta är för sorgligt. Vi är ganska nära så jag springer in på akuten och hämtar en rullstol så lämnar vi över honom där. Han stank väldigt mycket av sprit och sådär som när man inte har tvättat sig på ett tag. Men man måste ju hjälpa en medmänniska. Livet är så skört...

App-stress i Strawtown

Jag har glömt berätta att jag var tvungen att skaffa ny mobil när den andra gick ad mortem, förmodligen p.g.a. för mycket väta. Så när jag var i butiken sa killen, vad behöver du? Jag frågade mest på skoj om han hade en vattentät mobil och se det hade de faktiskt. Så jag tog den det fanns inget att fundera på. Den var dessutom damm och stöttålig, det vill säga extra starkt hölje på den och och han påstod att man kunde sänka ner den 1 meter under vatten en viss tid som jag inte minns. Helst hade jag velat ha en vanlig som innan med knappar men numera finns tydligen bara såna här high tech mobiler med pekskärm. Det är lite pinsamt men jag fick ringa supporten innan jag kom igång. Jag förstod ju inte att man bara skulle peka på låssymbolen och dra den åt höger för att kunna slå in sin pinkod!?? Otroligt. Vad dum jag kände mej. Sen tog det några dagar innan jag lärde mig att lägga in en kontakt, skicka sms och svara i telefon. Rebecca tipsade om appar som jag måste ladda ner. Jag visste ju knappt vad en app var för nåt. Men jag laddade ner WhatsApp som är en applikation ungefär som msn på mobilen. Och Rebecca skrev och det plingade varje gång och jag blev rätt så stressad av det så jag var tvungen att stänga av ljudet. Söndag åkte jag till Halmstad och fixade frukost med en bakis Rebecca, sen gjorde vi en massa annat och på eftermiddagen köpte vi sushi och satte oss i Picassoparken sen tog jag tåget hem på kvällen.

Måndag 8:e augusti

Idag är det min sista dag här eftersom jag åker hem en dag tidigare. Så vi hann väl inte jättemycket. Vädret såg fint klart och fint ut till en början men när vi närmade oss nästa ö så kom den ständigt närvarande dimman och sänkte sig tillsammans med ett envist regn. Men idag var sista chansen för Slaettartindur så vädret får vara hur det vill. Sen klättrade vi i en ravin och sen körde de mig till flygplatsen där jag väntade en timme innan vi åkte. Allt gick relativt smidigt sen med flyget, hämta väskan, kasta sig på tåget till Helsingör och sen färjan så var man hemma.

A scent of fear at Puffin Island

En rejäl portion gröt till frukost sen far vi till Gasadalur på ön Vágar. En liten by på en sagolik plats i en dal omgiven av höga berg, branter som stupar rakt ner i havet och en vattenfall. Innan de byggde tunneln kunde man bara komma hit med båt och gå upp för en jättebrant lång , lång stentrappa. Sen tog vi båten från Sörvágur till den mystiska ön Mykines. När vi åkte sa de att det inte var säkert att båten skulle gå hem om det blåste upp mer...

Här blev jag lite rädd, inte så ofta jag blir det men vinden var så stark här, den var inte att leka med. Vi satte oss ner och tog en macka innan jag tog mej samman. Vi skämtade om att det var sista måltiden. Det är så speciellt här så det går inte att förklara riktigt, man måste nog uppleva det själv.

Dimman ligger tät...

Idag låg dimman tjock. Planen var initialt en tur upp på Slaettartindur men vädrets makter var inte direkt med oss. Vi åkte först till en plats som heter Saksun, där vi vadade och sprang i den svarta sanden sen fick vi skynda oss innan tidvattnet kom...

Vidare mot Slaettartindur på nästa ö som heter Eysturoy men det var bara att glömma, man såg absolut ingenting, kanske en meter. Vi for till byn Gjogv. Här är så vackert så man tappar andan. Vinden och regnet piskar i ansiktet. Vi ser ut över det rasande havet, går högt upp på branterna och sen skall Ragnar simma lite innan vi far vidare.

Regn och svalka i Thorshavn

Vi tog flyget från Kastrup och landade på en spännande ö strax innan 17. Det var 12 grader, regn och med massor av får överallt. Vi hann inte så mycket idag, hämta ut hyrbilen och köra till nästa ö som heter Streymoy, där skall vi bo i huvudstaden Thorshavn som har dryga 12000 invånare. Det är en timmes tidsskillnad här.

Barfota i sanden...

Det är lördag och vi flyr stan bort från festivalen. Vi åker ner till Ystad med omnejd. Vi tänkte bo på vandrarhem men det mesta var fullbokat. Till sist hittade vi ett ställe i Löderup där man kunde hyra en husvagn a la 70-tal för 500 kr. Den stod precis vid strandkanten med bästa utsikt och det underbara ljudet av vågorna. En helt ny grej för mej. Vi kollade in Sandhammarkusten och den 150 år gamla Heidenstamfyren. Sandhammarudden är känd som en av norra europas största skeppskyrkogårdar. Dagen efter var var vi i Kivik och handlade picknick på Buhres fisk som vi avnjöt på bryggan i solskenet med benen dinglande över kanten. Sen förbi Brösarps Backar och Hallamölla vattenfall innan vi for hemåt igen. Festivalen var nästan som bortblåst. Lite skräp och något enstaka scentält som inte var nedplockat. Skönt att se staden återgå till det normala.

Obalans i tillvaron...

Miss Misery är på besök igen alldeles för mycket och alldeles för länge. Kan inte riktigt förklara vad som händer...svarta tankar, konstant trötthet, ont i magen och alldeles för nära till gråten. Och festivalen för det inte bättre. Linda var på besök förra veckan, det var kul att ses. Vi var på Electric Boys men jag var egentligen inte riktigt närvarande och ville egentligen bara gå hem. Sen var det fredag. Ensam. Festivalkaos precis utanför fönstret och precis överallt. Grannen har fest igen. Det bara väller in folk. Det känns obehagligt. Dessutom har min mobil bestämt sig för att gå i pension. Några avsnitt Six Feet Under räddar mig...

Back To Black - Amy Wineheart